När en sådan händelse bedöms vara betydelselös (icke-signifikant) är det av vikt att lära sig händelsen i alla sina detaljer och den situation den inträffat i så att man inte skall behöva reagera på den igen och i stället kunna koncentrera uppmärksamheten på väsentligare saker. Inlärningen kräver upprepning. I Emotras test upprepas den betydelselösa tonen ett antal gånger. Varje gång den inträffar väcks en annan form av reaktion, en specifik orienteringsreaktion. Information hämtas och bearbetas endast från de specifika sinnesorgan och associationer som är relevanta för den specifika upprepade tonen. Varje gång lärs ytterligare egenskaper hos tonen in, men behandlas i mindre och mindre omfattning ju färre kvarvarande detaljer som är inlärda till dess att en klar minnesmodell av händelsen i sin situation skapats. Då upphör de specifika orienteringsreaktionerna att utlösas. När händelsen senare inträffar ignoreras den automatiskt utan förlust av fokus. Resultatet av denna funktion som vetenskapligt kallas för habituering är att vi ka röra oss i våra vanliga miljöer utan att bry oss om den stora mängd av intryck som vi vant oss höra till ”det vanliga”, som vi habituerat till. Det betyder också att vi kan reagera på mycket små avvikelser i miljön därför att vi lärt oss den i detalj. De specifika orienteringsreaktionerna har ett stort överlevnadsvärde på sikt om de lett till en fullkomlig inlärning. Exempel är djuret som står vid ett buskage där vinden prasslar i löven och upptäcker ett annat prassel från ett djur som smyger i buskaget. Om djuret inte lärt sig att i detalj skilja på vad som är vanligt, vindens prassel, från det snarlika prasslet från ett eventuellt hotande eller attraktivt djur kan konsekvensen bli fatal.

De generella och specifika orienteringsreaktionerna kan mätas under särskilda förutsättningar med elektrodermal metod som i Emotras EDOR Test.