EDOR® METODEN

Den traditionella metoden för bedömning av självmordsrisker bygger på direkta samtal mellan vårdgivare och patient. Erfarenheten visar att det med sådana metoder är synnerligen svårt att få en uppfattning om vilka risker som föreligger.

Emotras metod, EDOR®, är ett objektivt och kvantitativt test, som syftar till att identifiera Hyporeaktiva personer. I blinda kliniska studier har man påvisat att så hög andel som 97 procent av de som tagit sina liv eller försökt att ta sina liv, varit Hyporeaktiva. De genomförda studierna visar med andra ord på en synnerligen stark korrelation mellan Hyporeaktivitet och självmordsrisk.

 

INTRODUKTION TILL METODEN

Metoden, som mäter enskilda individers reaktivitet på oregelbundet upprepade ljudsignaler (plötsliga, icke förväntade störningar) har mycket hög precision i fastställandet av självmordsrisker.

Grunden för metoden är konstaterandet att människor (liksom djur) normalt har en stark överlevnadsinstinkt och att denna har gått förlorad eller allvarligt skadats hos en individ som kan tänka sig att ta sitt liv.

Pavlov visade redan 1927 att en individ som utsätts för en överraskande och plötslig störning, reagerar reflexmässigt på denna. Denna Orienteringsreaktion är en konsekvens av att vi instinktivt reagerar på något som skulle kunna innebära ett hot mot våra liv.

Under 1960-talet visade Sokolov att i det fall testpersonen utsätts för oregelbundet återkommande, identiska störningar, leder detta till succesivt avtagande reaktioner, en Habituering, eller inlärning. Vi lär oss att störningen inte är ett hot och att den kanske till och med är av tämligen ringa intresse för oss.

Individer vars överlevnadsinstinkt gått förlorad eller skadats upphör nästan omedelbart att reagera på störningssignaler. De är, vad som kallas, Hyporeaktiva.

Genom test med Emotras metod, EDOR®, identifieras dessa individer.

Detta är mycket ovanligt bland friska personer och deprimerade patienter som inte är självmordsbenägna. Däremot är de mycket vanliga hos självmordsbenägna deprimerade.

När man väl konstaterat att en patient är hyporeaktiv, kan man förutsätta att detta tillstånd varar i minst 1-2 år. I kombination med en allvarlig depression innebär en konstaterad hyporeaktivitet en signifikant ökad självmordsbenägenhet.

Metoden upptäcker en dysfunktion i hjärnan som gör att vi förlorar intresset för livet.

Metoden upptäcker en dysfunktion i hjärnan, sannolikt i hippocampus. Dysfunktionen utsläcker vår biologiskt grundade naturliga nyfikenhet och vårt intresse för vardagliga händelser i omgivningen. Upphör nyfikenheten och intresset för vardagslivet, blir det lättare att lämna livet, man blir kapabel att begå självmord. Dysfunktionen leder inte i sig själv till självmord, den möjliggör självmordet då svarta depressivt negativt tänkande dominerar (Thorell, 2010).

Metoden gör inte anspråk på att ersätta traditionella psykiatriska undersökningar, utan lämpa sig bäst som ett stödjande komplement till de konventionella metoderna. De objektivt uppmätta värdena ger sedan värdefull information om i vilken omfattning den testade personen behöver behandling, främst för att förhindra självmord men även för att behandla själva depressionen. Testet tar 15 minuter att genomföra. Med förberedelser och efterarbete tar hela undersökningen upp till 30 minuter.

Sammanfattningsvis innebär användningen av EDOR®

  • En lösning på ett helt avgörande problem i den psykiatriska vården, för vilket det hittills saknats ett fungerande alternativ
  • Många liv kan räddas genom tidig identifikation av de som befinner sig i risk för att ta sina liv
  • Att flertalet självmordsförsök kan förhindras leder till minskning av den kostsamma eftervården
  • Att suicidpreventiva åtgärder riktas mot de som verkligen behöver dessa. Sätts sådana insatser in mot individer som inte är i risk för självmord innebär det onödig förbrukning av kostsamma sjukhusresurser.