Förlusten av liv vid varje självmord beräknas i genomsnitt kosta svenska samhället mer än 18 MSEK i direkta och indirekta kostnader. Dessutom ett ofattbart lidande.

I Sverige liksom i andra länder har det traditionellt varit mycket svårt att fastställa vilka som verkligen utgör riskgrupp för att begå självmord. Den enda metod den traditionella vården har haft att tillgå har byggt på samtal mellan vårdgivare och patient.

I en sammanställning från Socialstyrelsen 2007 visades att bland de patienter, som inom fyra veckor efter kontakt med psykiatrin verkligen tog sitt liv, var det endast 1,4 procent som hade bedömts vara i hög risk (att jämföra med att man med EDOR har 97 procents överensstämmelse). Det är rimligt att anta att förhållandet är likartat i de flesta länder.

Olika länder har olika system för statlig eller annan subvention till läkare och terapeuter för patientkostnader. I Tyskland är det paraplyorganisationen, Kassenärztliche Bundesvereinigung (KBV) i Berlin, som utvärderar diagnostiska metoder för användning i den tyska vården. Om Emotras metod godkänns, skulle varje läkarmottagning kunna debitera staten kostnaderna för EDOR- test.