Emotras metod, EDOR, är ett psykofysiologiskt test, som tagits fram, under många års utvecklingsarbete av docenten i experimentell psykiatri, Lars-Håkan Thorell, vid Linköpings universitet. Under årens lopp har han samarbetat med en rad andra forskargrupper vid bland annat Karolinska institutet i Stockholm och vid Weissenau-sjukhuset i Ravensburg samt vid universitetet i Ulm, Tyskland. Forskning från dessa laboratorier har med upprepad envishet visat precis samma resultatmönster i ett tiotal publicerade studier (Thorell, 2009). Metoden, EDOR, mäter bl.a. elektrodermala effekter, som beror på hudens (derma) förmåga att leda svag ström via fingertopparna. Huden har ett högt elektriskt motstånd och är därigenom en dålig ledare av ström.

Ju mer en person reagerar med uppmärksamhet i hjärnan på en signal, desto fler svettkörtlar aktiveras (svett är en betydligt bättre strömledare). De fyller sina kanaler till hudytan och bildar därmed fler strömvägar genom huden vilket gör att starkare ström uppmäts. Genom att testa patienternas reaktioner på noggrant utvalda ljudsignaler eller toner kan man fastställa vilka som är så kallat elektrodermalt hyporeaktiva, d.v.s. vilka som inte visar intresse för tonerna.

Per definition reagerar hyporeaktiva personer exceptionellt lite på signaler. Detta är mycket ovanligt bland friska personer och deprimerade patienter som inte är självmordsbenägna. Däremot är de mycket vanliga hos självmordsbenägna deprimerade.

LÄS MER